Description
Diskurspartiklar som duvet, ba(ra), ju, liksom och typ förekommer frekvent i talspråket, särskilt hos ungdomar. I denna avhandling beskrivs funktion och betydelse hos de ovan nämnda diskurspartiklarna i två grupper med kvinnliga gymnasister i Malmö.
Diskurspartiklarna är polyfunktionella såväl som polysema och fungerar inom olika nivåer i det talade språket för att underlätta interaktionen mellan talare och lyssnare. De fungerar som lystringssignaler, turtagningsmarkörer, fokuserare och modifierare samt som tolkningsram för kommande utsagor. De används också för att markera gränser, skapa närhet och trovärdighet i samvaron mellan deltagarna samt som pausfyllnad.
De båda grupperna består av enspråkiga respektive flerspråkiga informanter. Grupperna uppvisar en likartad samtalsstil men skiljer sig åt vad gäller användning av diskurspartiklarna. Skillnaderna kan förklaras dels av ungdomarnas önskan om identitetsskapande och samhörighet inom grupperna, dels av ungdomarnas språkliga bakgrund.
