Överutnyttjandediskursen

Den höga sjukfrånvaron har under 2000-talet ansetts vara ett av de allvarligaste samhällsproblemen i Sverige. När sjukfrånvaron började öka uppfattades den till en början som ett ohälso- och arbetsmiljöproblem, men på senare år har debatten allt mer kommit att kretsa kring överutnyttjande och fusk. En överutnyttjandediskurs har växt fram, byggd på föreställningen om en grasserande sjukfrånvaroepidemi i den arbetande befolkningen.

Överutnyttjandediskursen har i mångt och mycket satt sin prägel på sjukfrånvarodebatten, och de flesta har på något sätt tvingats förhålla sig till den. I denna skrift görs en inträngande och detaljerad analys av hur diskursen byggs upp och legitimeras, och av hur den relaterar till andra diskurser på sjukfrånvaroområdet. Analysen avslutas med en diskussion om diskursens tänkbara konsekvenser, både för individerna och för sjukförsäkringssystemet.

Skriften är författad av Annika Hermansson, filosofie magister i samhälls- och kulturanalys från Linköpings universitet, och Björn Johnson, filosofie doktor i statsvetenskap och forskare vid Arbetslivsinstitutet i Malmö. Den riktar sig i första hand till personer som är intresserade av frågor kring sjukfrånvaron och det svenska socialförsäkringssystemet.

Skriften ingår som en delstudie i Arbetslivsinstitutets projekt Den svenska sjukfrånvaron – problemdefiniering och policyförändring, som leds av Björn Johnson. Projektet syftar till att studera hur den svenska sjukfrånvaron uppfattats som samhällsproblem, hur dessa uppfattningar förändrats under det senaste decenniet samt vilka konsekvenser detta fått i policyhänseende. Projektet bygger på kvantitativa och kvalitativa innehållsstudier av debatten kring sjukfrånvaron.