Scandia: Tidskrift för historisk forskning

Redaktören har ordet – Martin Ericsson
Detta nummer av Scandia är mitt första som chefredaktör. Jag tar över efter professor Wiebke Kolbe, som nu har avslutat sitt långa och framgångsrika redaktörskap. Wiebke har varit en kunnig, engagerad och på alla sätt föredömlig ledare för tidskriften, och det känns ansvarstyngt att följa i hennes fotspår. Stort tack, Wiebke, för din fina insats för Scandia under de gångna åren!
Jag avser att bedriva mitt eget redaktörskap i en anda av framstegsvänlig konservatism. Det innebär att nästan ingenting kommer att förändras, samtidigt som allt kommer att bli bra. Scandia kommer att fortsätta att vara öppen för forskningsartiklar av hög kvalitet och stark historievetenskaplig relevans, precis som i föreliggande nummer:
Harald Gustafsson inleder med en historiografisk uppsats om begreppet ”stormaktstiden” ‒ ett begrepp som det är lätt att ta för givet i vår svenska historiekultur idag, men som har en spännande och delvis oväntad histo-ria. Gustafsson menar att stormaktsterminologin introducerades i svensk historieskrivning under perioden runt 1880, och han följer begreppets öden och äventyr genom historiska översiktsverk och universitetsläroböcker.
Fredrik Egefur griper sig an ett helt annat ämne genom att detaljstudera en idag tämligen bortglömd del av den radikala svenska arbetarrörelsen: ungsocialisterna. I början av 1900-talet utgjorde ungsocialisterna ett skarpt alternativ till reformismen inom rörelsen, och de agerade konfrontativt och uppseendeväckande med ”handlingens propaganda” som ideologisk ledstjärna. Egefur skriver om deras kampmetoder och undersöker var gränsen gick för politiskt våld bland skånska ungsocialister åren 1906‒1908.
Agardh Hjärne behandlar nästan samma tidsperiod, men fokuserar på ett helt annat samhällsskikt. Genom en mikrohistorisk undersökning av ett mycket spännande brevmaterial undersöker han normer för förlovningar och äktenskap inom svensk högreståndsmiljö 1918‒1921. Vilken typ av kapital (ekonomiskt eller symboliskt) sågs som eftersträvansvärt vid valet av partner? Hur hanterades relationer mellan män från en högreståndsmiljö och kvinnor från andra samhällsgrupper?
Martina Koegeler-Abdi skriver numrets fjärde och sista uppsats. Ämnet är av hög relevans också för vår egen samtid: barn som fötts av föräldrar som betraktats som fiender och/eller militära motståndare, till exempel danska barn födda under eller strax efter andra världskriget med tyska ockupations-soldater som fäder. Vilket ansvar bör staten ta för dessa barn? Liknande frågor har aktualiserats i de senaste årens debatt om Sveriges ansvar för att hämta tillbaka barn till kvinnor som deltagit i Isis krigföring i Syrien.
Att historia är ett ämne med hög samtidsrelevans syns också i numrets debattartikel. Där granskar Julia Håkansson den så kallade vitbok som Sverigedemokraterna, den svenska fascismens ideologiska och partiorga-nisatoriska arvtagare, publicerade 2025. Håkanssons artikel är så vitt jag känner till den första djuplodande vetenskapliga granskningen av denna skrift, och jag är glad att kunna publicera den i Scandia.
Under rubriken ”Scandia introducerar” återfinns en artikel av Gerard Farrell. Den behandlar en fråga som kommer att ställas allt oftare under de kommande åren: Hur kan historiker arbeta med AI och digitala språkpro-gram vid analys av äldre handskrifter? Vilka möjligheter och utmaningar finns med sådana metoder? Farrell diskuterar detta med utgångspunkt i arkivhandlingar rörande koloniprojektet Nya Sverige under 1600-talet.
Avslutningsvis skriver Emma Severinsson en introducerande text om modehistorisk forskning under rubriken ”Scandia utblick”. Modehistorisk forskning kan bedrivas inom flera ämnesmässiga discipliner, till exempel modevetenskap och historia. Severinssons artikel är en god ingång till det modehistoriska fältet och bör läsas av var och en som vill få en översikt.
I vanlig ordning innehåller numret även en stor recensionsavdelning med recensioner av vetenskapliga avhandlingar, monografier och antologier om nordisk historia. Andrés Brink Pinto har här gjort ett starkt arbete som recensionsredaktör.
Avslutningsvis: Scandias 100-årsjubileum närmar sig. Tidskriften grun-dades av Lauritz Weibull 1928, och detta kommer naturligtvis snart att uppmärksammas. Mer information om jubileet kommer. Himmel och jord må brinna ‒ Scandia står kvar!