C. J. L. Almqvists slottskrönika och det indirekta skrivsättet

Carl Jonas Love Almqvists slottskrönika och det indirekta skrivsättet är ämnet för denna studie. Slottskrönikan omfattar romanerna <i>Jaktslottet</i> (1833), <i>Hinden</i> (1833) och <i>Baron Julius K*. Ur Fröken Eleonoras reseminnen</i> (1835), som alla ingår i Almqvists stora samlingsverk <i>Törnrosens bok</i>. I ramberättelsen <i>Jaktslottet</i> presenteras vi för medlemmarna i Jaktslottskretsen, slottsherren Hugo Löwenstjerna, huvudberättaren Richard Furumo och de andra figurerna, som brukar samlas på Jaktslottet på kvällarna och berätta historier för varandra. Almqvist lämnar mycket outsagt i texten, ett indirekt skrivsätt, vilket resulterar i gåtor och andra problem för läsaren. Det är dessa tolkningsproblem som står i centrum för denna undersökning. I första kapitlet analyseras bördsmotivet, i andra kapitlet spökmotivet, i tredje och fjärde kapitlet självreflexionen och i femte kapitlet slottskrönikans intertextuella bakgrund.