Beskrivning
Föreställ dig att du behöver hjälp av en annan människa för att klara alla
dagliga rutiner och vardagens alla praktiska bestyr. Du behöver hjälp med
allt från att komma upp ur sängen till att handla, laga mat och äta. Kanske
behöver du också hjälp för att kunna kommunicera med andra människor.
Föreställ dig sedan att din uppgift är att bistå en annan människa i alla tänkbara
situationer i hans eller hennes hem, på arbetet eller offentliga platser av
olika slag.
Hur skulle du göra för att få vardagen att fungera? Vem skulle du vilja anställa
eller arbeta hos? Hur skulle du agera? Hur skulle du hantera den andres
ständiga närvaro?
Denna avhandling fördjupar sig i hur brukare av personlig assistans och
deras personliga assistenter gör. Brukarna har omfattande fysiska funktionsnedsättningar.
Merparten av de personliga assistenterna är i liknande ålder
och av samma kön som brukarna. I deras interaktion och beskrivningar
av vardagen med personlig assistans återkommer tre teman: perioder eller
stunder av overksamhet, förhandlingar kring vem som ska ta initiativ och ett
vänskapligt sätt att förhålla sig till varandra. Hur kommer detta sig? Vilken
betydelse har det för att realisera personlig assistans? Avhandlingen söker
svar på dessa och flera andra frågor.
Hanna Egard är socionom. Detta är hennes doktorsavhandling i socialt arbete.
