Description
Under de senaste åren har förtidspensionen och dess funktionssätt hamnat i fokus för den politiska debatten. Behovet av en förnyad, anpassad och mer ekonomiskt hållbar försäkring har framförts i politiska diskussioner, offentliga utredningar och inom forskarsamhället sedan början av 1990-talet. Samtidigt har kritik riktats mot att det finns skillnader och glidningar i försäkringskassans tillämpning av lagar och regler. Detta anses skapa otrygghet och rättsosäkerhet.
I denna studie av förtidspensionssystemet görs en genomlysning av utvecklingen av det offentligas åtaganden när det gäller sjuka och varaktigt arbetsoförmögna. Med hjälp av begreppet socialt medborgarskap utforskas förändringar i synen på vilka principer som ska styra fördelningen av materiella resurser och hur dessa principer ska implementeras på ett rättvist sätt. Konsekvenserna av dessa förändringar framträder i en analys av hur reglerna om rätten till förtidspension har tillämpats i domstol vid överklaganden av försäkringskassans beslut. Domstolens avgöranden ger en unik inblick i när och varför enskildas upplevelser av att ha rätt till förtidspension krockar med myndigheternas beslut och vilka möjligheter medborgarna har haft att använda lagstiftningen och domstolsprövningen för att tillvarata sina rättigheter under olika tidsperioder (1983-86, 1993-96 och 2003-06).
Avhandlingen lämnar ett bidrag till den vetenskapliga diskussionen om en välfärdsstat i förändring. Avhandlingen borde även kunna lämna ett bidrag till förståelsen av rättens roll som samhälligt styrmedel och mer specifikt till en diskussion om förvaltningsdomstolarnas roll i tillförsäkrandet av medborgarnas sociala rättigheter.
