Description
I denna avhandling undersöks argumentationsstrategier för att legitimera eller delegitimera en sak eller person i Sveriges tidiga politiska debatt i pamfletter. Pamfletterna undersöks som en diskursiv praktik, och en omfattande beskrivning av kontexten och den politiska diskussionen tillhandahåller en tolkningsram för analyserna. De undersökta perioderna, 1769 och 1809–1810, karaktäriseras av intensiva diskussioner i en framväxande politisk offentlighet. I 1769 års texter är det vanligt använda sig av auktorisering genom att hänvisa till lagtext. Det är också förhållandevis vanligt att använda ironi, som här betraktas som en irrationaliseringsstrategi. Pamfletterna som skrevs i det känsliga läget efter statskuppen 1809 har högre grad av moralisk värdering och fler mytskapande berättelser, men färre delegitimerande strategier. I avhandlingen diskuteras den förståelse moderna metoder för textanalys som används inom kritisk diskursanalys kan ge för historiska texter. Studien bidrar med ett nytt angreppssätt till förståelsen av en äldre periods politiska texter. Den visar också hur skillnader i historisk och diskursiv kontext ger texter med delvis olika funktioner i den politiska debatten och påverkar valet av argumentationsstrategier.
