Beskrivning
Denna bok innehåller tre betraktelser över hur reklam och massmedia har bidragit till att konstruera de idéer om hur ”En vanlig människa” ser ut, som vi ofta tar för givna.
Det första kapitlet använder sig av Niklas Luhmanns systemteori och Antonio Gramscis hegemonibegrepp för att utveckla en teoretisk ram för förståelsen av reklamens inflytande över den senmoderna offentligheten.
Det andra kapitlet behandlar reklamens utveckling i fascismens Italien. Under trettiotalet upphörde reklambranschen att tänka sig konsumenten i termer av nationalkaraktär , för att istället betona vikten av att koppla samman varor med en potentiell subjektiv upplevelse. Från att ha tagit del i fascismens estetiska projekt kom då reklamen att börja representera konsumenter i idealiserade situationer hämtade från vardagslivet. Reklamen blev en strikt privat aktivitet.
Det tredje kapitlet behandlar reklam och kärlekshistorier i VeckoRevyn från andra världskriget till våra dagar. Representationen av den unga kvinnliga läsaren har där tagit tre olika former. Under femtiotalet var hon en ”typ” vars högsta önskan var att uppfylla omvärldens förväntningar – bli en bra hemmafru, eller förförisk som filmstjärnorna. Under sextio- och sjuttiotalen var hon en ”individ” som strävade efter att uttrycka sig själv. Under åttio-och nittiotalen, slutligen, har hon blivit en ”Människa” som försöker finna sig själv.
