Sex artiklar om skönlitterär prosa

I denna bok återpublicerar jag sex artiklar om den moderna skönlitterära svenska prosan. Två av artiklarna ger fördjupade analyser av Kerstin Ekmans romaninledningar i Urminnes tecken (2000) respektive Skraplotter (2003). En handlar om kvantitativ metod som redskap vid stilanalys. Övriga artiklar behandlar den skönlitterära prosan som språkligt material och tar upp tempusbruk, interpunktion och ordförråd. Det analyserade materialet utgörs av såväl kvalitetsromaner som goda underhållningsromaner.

Därutöver innehåller boken förslag till vidare läsning. Detta avsnitt ger en tämligen heltäckande genomgång av vad som har gjorts inom området svensk litterär stilistik under de senaste dryga 30 åren. Här ges utförliga referat av sådana studier som definierar ämnet, varvat med mera kortfattade lästips.

När AI tar över stora delar av vår textproduktion vill jag bestämt hävda att den viktiga och riktiga skönlitteraturen aldrig kommer att kunna författas – eller för den delen analyseras – annat än av människor av kött och blod. Min förhoppning är att boken ska kunna öka intresset för forskningen kring den mest sinnrika, värdefulla och vidunderliga svenska prosan.